Sunday, February 25, 2007

Samiska kvarlevor

Sametinget har - med all rätt - krävt att samiska kvarlevor (kranier mm) i diverse institutionssamlingar skall återbördas och återbegravas. Ett mycket riktigt krav. Det är bara obegripligt att inte myndigheter har ordnat med det för länge sedan. Man tycker att alla borde vara med på detta. Men så är det tydligen inte. Vissa forskare menar att dessa kvarlevor skall vara kvar där de är, med tanke på framtida forskning.
Jag fick frågan vad jag tyckte - som samepastor och med ett förflutet i forskning. Som paleontolog hade jag att göra med mänskliga rester ibland, särskilt under den tid då jag arbetade på ett arkeologiskt museum. Jag förstår vad forskarna menar. Det går inte att utesluta att forskningen kunde ha nytta av dessa kranier framöver. Men det etiska ställningstagande torde vara solklart. Av respekt för de individer vars kvarlevor har blivit stulna skall de återbördas på ett så bra sätt som möjligt. Här måste forskningens intressen ge vika.

Man kan mera allmänt fundera över var gränserna går för forskning. För en del år sedan grävde man upp mummifierade inuitkroppar på Grönland, samt ett 1600-tals gravfält på Svalbard (holländska valfångare). Forskningsresultaterna var mycket intressanta och viktiga. Ändå kan jag mena att det inte var etikst försvarbart. Dessa individer begravdes inte för att sedan kunna studeras av forskare. Jag är mycket medveten om värdet för forskare och om vad som kan göras med sådana utgrävningsresultat. Men man måste varje gång fundera igenom de etiska aspekterna. Desto närmare i tiden, desto tybgre vägar de. I dessa fall hade jag nog valt att avstå. I samernas fall är det ännu tydligare. Det ligger så nära i tiden, det kan vara möjligt att identifiera individer och deras ättlingar kan vara kända idag. Ingenting kan försvara att de ligger kvar i institutioner och museer. Nu finns chansen att rätta till övergrepp som har skett i vetenskapens namn (fast rasbiologi var som bekannt inte mer än pseudovetenskap), och åtminstone lite grand göra upp med en svart sida i svensk vetenskapshistoria.

No comments: